Malin

måndag
Helgen är förbi och många sanningar har kommit upp till ytan.
Kan inte hjälpa att jag känner mig besviken, sårad men framförallt lurad. Jag visste ändå inners inne, jag VISSTE DET! Men när man väl får det på svart och vitt är det en helt annan sak...
Kan inte göra så mycket mer än att rycka på axlarna och gå vidare. Trodde jag hade blivit av med allt bagage men tydligen finns det små små saker kvar här och där.

Jag har många goda mäniskor runt omkring mig som bara vill mig väl. Men jag kan inte sluta att ändå tänka, -vad är det dom vill ha av mig? Antingen har jag blivit paranoid på slutet eller bränd för många gånger för jag kan INTE bara släppa ribban och låta dom komma in helhjärtat. Vad är det för fel på mig?

Dom som finns här brevid mig är jag så tacksamma över. Utan dom vars hade man varit då. Jag menar ett liv utan vänner kan man kalla det ett liv?
Nej jag kan i alla fall inte det.