.....

'

Jag menade det jag sa. Du är en ängel, en ängel med sårade vingar och sargad

kropp. Men fortfarande en oerhört fin ängel, en ängel med hjärta av guld. Eller det
var iallafall vad du fick dig att framstå som. Man misstar sig ibland. Du har ett hjärta av gult
silver och dina vingar är gjorda av papp. Det ljus du gav mig i mitt mörker var självlysande färg och de vackra orden du sa var redan använda.Man misstar sig ibland.
Din färgsprakande själ visade sig vara grå,och dina känslor ungefär lika heta som Nordpolen.
Du var lika trasig som jag,du var lika sönderskuren och blåslagen som jag var. Du var
en av oss självmisshandlare.

Var och en av oss har ett gömställe,någonstans djupt inne i oss.
Ett ställe vi drar oss tillbaka till ibland,för att undkomma vardagen. För att tänka igenom saker,
för att vara ensamma och för att vara oss själva.
Denna unika plats, där konfronterar vi våra djupaste känslor.
Som en lagerplats för alla våra drömmar, våra hopp,
våra behov men även våra mest fruktade mardrömmar.
Detta stället är själva kärnan av vem vi är
och vad vi vill bli.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0